Nu samlar jag ihop mig till nästa utställning som går av stapeln den 11 juli. Stenkyrkakonst.se . Vi är ca 12 konstnärer,hantverkare som ställer ut tillsammans i Stenkyrka nu i sommar. Vi har fått förmånen att ha utställning i de vackra Teatergalleriet. Tack Anne.

Nu skall jag bara välja vilken av mina 24 målningar som får vara med där. Jag kan välja 3 stycken. Svårt val. HJÄLP!!!

Denna fina kreation Skickade min älskade storasyster med familj med blomsterbud. Tusen tack.

Tusen tack alla ni andra som kom med blommor och tusen tack ni alla andra som kom med er härliga närvaro. Jag är så tacksam.

Jag fick så vackra blommor av många härliga människor. Det kändes så högtidligt och lyxigt. Nu står de hemma och pryder vårt hem och påminner mig om min dröm som blev sann.

Utställningen heter ju kvinnan mitt i livet. Detta är tavlan som har samma namn.

Varje bild fick sin egen plats. Tänk vad mycket bättre de gör sig på en vägg i stället för i garderoben hos mig.

Allt på plats.

Det tog inte så lång tid och det blev inge katastrof och ångest heller utan alla tavlor hittade sin plats tillslut. Känslan när allt var på plats var häftig. Hade jag gjort allt detta? Coolt!

Spika till ett bröllop.

Ja nu är det inte som det låter.


Mitt i när vi skulle hänga så var det en vigsel på övervåningen ( Kyrkolokal på över väningen) så det gällde att spika i takt med brudmarchen. Tager du....JA=BANK..... Riktigt roligt faktiskt.
Lite pyssel och knåp så blev det riktigt fint.


Välkommen in!

Dan före dan.........och sedan var det sista dagen.

Ja oj då. När man bloggar skall man ju gärna uppdatera hela tiden har jag förstått.

Jag har inte hunnit utan nu så äntligen kan jag komma i fatt.

I morgon är sista dagen. Så mycket som jag har lärt mig. Allt ifrån tålamod till att man skall ha lista till besökarna. Kan ju inte sådant. Men nu kan jag. Jag har träffat mycket härliga människor och det är så härligt att lyssna på vad mina tavlor väcker hos andra. Olika tavlor är olika favoriter.

Så här såg det ut när vi började hänga. Min älskade Bosse hjälpte mig så klart. Ja det kanske inte är så klart men han är bäst.

Dan före doppardan.......

Och jag är oförskämt lugn och sansad. Nu har vi varit och hängt alla tavlor. Det blir så fint. Allt gick så smidigt förutom att det var en vigsel som pågick i lokalen ovanför oss. Det gällde att banka med hammaren i takt med brudmarchen. Nu är det bara lite småplock som skall göras i morgon innan portarna slås upp. DÅ blir jag säkert nervös!

Nu snurrar det i huvudet och jag försöker få någon ordning på det hela. Det är så mycket som jag skall komma ihåg. Försöker göra en planering över hur allt skall hänga. Lyckligt lottad är jag som har vänner som hjälper mig med goda råd och erfarenheter. Tack Marie och Carola, ni är mina livs levande änglar.

I väntans tider....

Ja det är nästan som att vara gravid ( vilket jag inte är,även om min 5 åring sprider rykten om att hon skall få en lillebror) och nu är det dags för födelsen.... mycket smärta,rädsla, glädje och ångest har passerat under dessa månaderOch nu är det dags och jag hoppas på mycket glädje och härliga möten under min utställning.

Efter flera månaders målande så har själva skjortan blivit ett konstverk. Bud? någon?

Andra använder palett..jag kör med skjorta.

Naturlig konst.

Min underbara sambo hjälper mig att fixa ramar till de sista tavlorna. Ett smart sätt att torka dem när han har målat och lackat dem. Hoppas tavlorna blir lika bra som naturens egen skönhet.

Jag har ju världens bästa sambo. Handyman Bosse som sagt. Nu har han snickrat till ramar till de sista tavlorna som behövde ram. Han är bäst. I morgon blir det fix och småjusteringar av tavlorna. Nerverna sitter på utsidan men under kontroll. Det är många rädslor som kommer upp till ytan.

Nu äntilgen!

Nu äntligen, efter 8 månaders arbete och vånda så smäller det. Jag skall ha min första utställning. Adelsgatan 41. 27juni-2 juli.
Det är både skrämmande och härligt på samma gång. Alla känslor kommer på en gång. Nu skall jag bli granskad, kommer jag att bli godkänd ..får jag vara med?
Att stå i centrum ..härligt men fy så jobbigt. Jag önskar bara att det jag gör berör på ett eller annat sätt.
Jag är så lyckligt lottad att jag har vänner och familj som suportar mig och tror på mig. Ingen nämd och ingen glömd.
Nu får vi hålla tummarna.