lördag 26 juni 2010


Dan före doppardan.......

Och jag är oförskämt lugn och sansad. Nu har vi varit och hängt alla tavlor. Det blir så fint. Allt gick så smidigt förutom att det var en vigsel som pågick i lokalen ovanför oss. Det gällde att banka med hammaren i takt med brudmarchen. Nu är det bara lite småplock som skall göras i morgon innan portarna slås upp. DÅ blir jag säkert nervös!

måndag 21 juni 2010


Nu snurrar det i huvudet och jag försöker få någon ordning på det hela. Det är så mycket som jag skall komma ihåg. Försöker göra en planering över hur allt skall hänga. Lyckligt lottad är jag som har vänner som hjälper mig med goda råd och erfarenheter. Tack Marie och Carola, ni är mina livs levande änglar.

I väntans tider....

Ja det är nästan som att vara gravid ( vilket jag inte är,även om min 5 åring sprider rykten om att hon skall få en lillebror) och nu är det dags för födelsen.... mycket smärta,rädsla, glädje och ångest har passerat under dessa månaderOch nu är det dags och jag hoppas på mycket glädje och härliga möten under min utställning.

Efter flera månaders målande så har själva skjortan blivit ett konstverk. Bud? någon?

Andra använder palett..jag kör med skjorta.

Naturlig konst.

Min underbara sambo hjälper mig att fixa ramar till de sista tavlorna. Ett smart sätt att torka dem när han har målat och lackat dem. Hoppas tavlorna blir lika bra som naturens egen skönhet.

fredag 18 juni 2010


Jag har ju världens bästa sambo. Handyman Bosse som sagt. Nu har han snickrat till ramar till de sista tavlorna som behövde ram. Han är bäst. I morgon blir det fix och småjusteringar av tavlorna. Nerverna sitter på utsidan men under kontroll. Det är många rädslor som kommer upp till ytan.

Nu äntilgen!

Nu äntligen, efter 8 månaders arbete och vånda så smäller det. Jag skall ha min första utställning. Adelsgatan 41. 27juni-2 juli.
Det är både skrämmande och härligt på samma gång. Alla känslor kommer på en gång. Nu skall jag bli granskad, kommer jag att bli godkänd ..får jag vara med?
Att stå i centrum ..härligt men fy så jobbigt. Jag önskar bara att det jag gör berör på ett eller annat sätt.
Jag är så lyckligt lottad att jag har vänner och familj som suportar mig och tror på mig. Ingen nämd och ingen glömd.
Nu får vi hålla tummarna.